Ellaaaah

När man började gymnasiet förändrades i stort sett allt. Jag var så van vid att se mina underbara tjejer varje dag men när vi slutade nian så gick vi åt olika håll. Vi var inte det där tajta tjejgänget längre som gjorde typ allt tillsammans. Vi började leva helt olika liv, det känn som evigheter sen när vi satt på bänken utanför klassrummet varje rast och skrattade bort tiden. Allt var så mycket enklare då men nu saknar jag detta ofta, jag saknar oss. Men mest av allt saknar jag lilla galna Kerstin! Hon kunde alltid få mig att skratta och vi hade så himla kul ihop. Men sen började jag gymnasiet i mjölby och hon i vadstena och nu träffas vi inte alls ofta, det finns helt enkelt inte så mycket tid till allt det roliga vi brukade göra. Ville bara säga att jag saknar dig och att vi måste träffas snart. Puss på dig min lilla galna unge ! xD <3

Känslan och tårarna finns fortfarande där och visst händer det saker hela tiden som gör mig lite nedstämd men jag kan inte klaga längre. Jag har ett bra liv, jag har vänner och familj som älskar mig och alltid finns där för mig. Tanken på detta gör mig så himla lycklig för det är inte alla som har det så bra. Jag har en jättebra mamma som finns för mig i vått och torrt, jag har har mormor och morfar som alltid funnits för mig, jag har en bror som alltid kan få mig att skratta, jag har ett syskon på väg, jag har en pappa som börjat komma in i mitt liv igen, sen har vi ju Hasse med som faktiskt inte alls är så dum som jag ville göra honom, han är faktiskt helt okej, han är bra och han gör mamma lycklig och det är det viktigaste, jag har mina djur som betyder allt för mig och sist men absolut inte minst så har jag mina kompisar. Min älskade underbara vänner som helt enkelt är helt underbara. Jag älskar dom och jag vet att de också älskar mig för den jag är och jag kan inte vara gladare över att jag är så lyckligt lottad att jag har dom i mitt liv. Ja, ni vet dock inte hela historien i mitt liv det finns det bara en del som gör men som ni hör så har jag faktiskt inget att klaga på, detta var dock bara de positiva sakerna men jag tycker att de överväger det dåliga. Åh vad glad jag är, och dessutom är det lov:) Kan det bli bättre? hihi!

Ush vad snabbt sommarlovet har gått! Fick typ en chock nyss när jag såg att det bara är exakt 2 veckor imorrn tills skolan börjar :O. Vart tar tiden vägen egentligen? Det känns som om den bara flyger iväg! När man är ledig glömmer man lätt vilket datum det är och när jag väl tittar i kalender så får jag en smärre chock, tiden går så snabbt, för snabbt! Dessutom så kommer allt vara nytt nu när detta sommarlov är slut. Ny skola, nya lärare, nya klasskompisar. ALLT! Jag trodde faktiskt att när vi slutade och lämnade högstadiet bakom oss, att jag skulle vara nervös för allt den nya. Men jag är faktiskt inte nervös överhuvudtaget, inte än iaf kommer säkert bli lite nervös när dagen väl kommer, den 23:dje augusti. Men som det känns nu är allt mer spännande än nervöst. Tänk att det här är början på det jag kmr syssla med hela livet! Det är nu jag bestämmer min framtid, vad jag ska jobba med när jag blir äldre. Det känns bra och dessutom har jag ju världens bästa kompis som ska gå i samma klass. Det bidrar nog mycket till att jag int är så nervös för jag vet att jag har ngn att skratta bort nervösheten med! Men nu är det alltså 2 veckor kvar. 2 veckor, det känns som om det kommer gå med blixtens hastighet och det kommer det säkert. 2 veckor, det känns ofattbart! Det känns som om det var igår jag började högstadiet. Då var också det mesta nytt men jag hade ändå rätt många gamla klasskamrater i den nya klassen. Det känns som igår när jag steg in på trojan och tänkte "här kommer jag gå vilse!" och nu tycker jag skolan är liten, det finns helt enkelt ingen chans i världen att jag skulle gå vilse där nu. Kungshöga, som jag ska gå på nu är MYCKET större och jag kommer säkert tänka samma sak. Men 3 år går snabbt och snart kommer jag sitta här igen och tänka samma saker. Jag kommer återigen undra vart tiden tog vägen och inte fatta att jag faktiskt gått ut gymnasiet!

Tänkte faktiskt ta att tillägna ett inlägg till min älskade mamma. Vet ni varför? Jo, för hon är just världens bästa mamma för mig. Som de flesta andra mammor ser hon alltid till att jag har det bra och mår bra. Hon förstår när jag är ledsen och inte känner för att muntras upp utan bara vill vara ifred men på ngt sätt vet jag att hon ändå finns där. Jag vet att hos mamma har jag alltid en axel att gråta ut emot om jag behöver det. Vi har varit med om så himla mycket ihop, både sorg och glädje och det har stärkt oss båda, mamma är helt enkelt den starkaste kvinnan psykist som jag någonsin har träffat. Jag skulle int ha klarat hälften av det du tagit dej igenom. Du är inte bara en mamma utan en vän också och jag kan helt enkelt berätta allt för dig. Du vet att jag växer upp snabbt och väljer mina egna vägar, vilket jag alltid gjort, men du hindrar mig int för att du är rädd för att förlora mig eller ngt. Du vet att jag alltid kommer tillbaka. Du förstår att jag är ung och dum just nu och du låter mig göra mina egna misstag och lära mig av dom. Istället för att bli jättearg när jag gjort något fel så ger du mig tid att inse själv att det kanske int var rätt trots allt. Vi har bråkat många gånger och vi har även sårat varandra men de bra stunderna är många fler och mycket mer betydelsefulla än de dåliga! Det jag egentligen ville säga är att jag är tacksam, tacksam för att du är den du är och för att aldrig gett upp på mig trotts att jag måste vara en av de jobbigaste ungarna xD. Jag är tacksam för att du fanns där när pappa svek och för att du alltid har stått på min sida i alla lägen. Tack mamma! <3