Ellaaaah

Tänkte faktiskt ta att tillägna ett inlägg till min älskade mamma. Vet ni varför? Jo, för hon är just världens bästa mamma för mig. Som de flesta andra mammor ser hon alltid till att jag har det bra och mår bra. Hon förstår när jag är ledsen och inte känner för att muntras upp utan bara vill vara ifred men på ngt sätt vet jag att hon ändå finns där. Jag vet att hos mamma har jag alltid en axel att gråta ut emot om jag behöver det. Vi har varit med om så himla mycket ihop, både sorg och glädje och det har stärkt oss båda, mamma är helt enkelt den starkaste kvinnan psykist som jag någonsin har träffat. Jag skulle int ha klarat hälften av det du tagit dej igenom. Du är inte bara en mamma utan en vän också och jag kan helt enkelt berätta allt för dig. Du vet att jag växer upp snabbt och väljer mina egna vägar, vilket jag alltid gjort, men du hindrar mig int för att du är rädd för att förlora mig eller ngt. Du vet att jag alltid kommer tillbaka. Du förstår att jag är ung och dum just nu och du låter mig göra mina egna misstag och lära mig av dom. Istället för att bli jättearg när jag gjort något fel så ger du mig tid att inse själv att det kanske int var rätt trots allt. Vi har bråkat många gånger och vi har även sårat varandra men de bra stunderna är många fler och mycket mer betydelsefulla än de dåliga! Det jag egentligen ville säga är att jag är tacksam, tacksam för att du är den du är och för att aldrig gett upp på mig trotts att jag måste vara en av de jobbigaste ungarna xD. Jag är tacksam för att du fanns där när pappa svek och för att du alltid har stått på min sida i alla lägen. Tack mamma! <3