Ellaaaah

Han gick vägen fram, han hade fortfarande långt kvar att vandra
men det hade blivit bättre och han hade kunnat undgå att ramla ner i det svar hålet igen
tankarna tyngde honom, men inte lika mycket som vanligt
han mådde bättre men han mindes fortfarande
såren blödde inte längre utan en kraftig sårskorpa skyddade den röda, tjocka vätskan från att rinna ut
det hade varit en mardrömsliknatt för 1 år sen
och hans liv hade aldrig blivit detsamma,
det skulle aldrig bli så bra som förut men det skulle bli bättre
det visste han
minnena hade blivit svagare
men han mindes hur han hållt sin älskade i famnen
minuter innan hennes hjärta slutat banka
han hade älskat henne mer än något annat på jorden,
det gjorde han fortfarande och det skulle han alltid göra
än idag kunde han höra hennes klingade skratt eka i den lilla lägenheten
eller se hennes vågiga, blonda hår i en folkmassa
och sen bli besviken när kvinnan vände sig om och visade ett helt obekant ansikte
Han kunde inte förstå att någon kunde ha gjort så här mot henne
hon var den snällaste själen som fanns
men endå hade hon blivit knivhuggen, straffad för allt gott hon gjort
Ilskan hade släppt nästan helt men för 1 år sen hade han velat slita denna människa i stucken
hur kunde någon ta henne ifrån honom sådär? Hur? Ingen hade rätten att göra något sådant
men idioten hade kommit undan, istället blev det han som blev straffad
med minnen, bilder som förföljde honom vart han än gick
men han mindes allt som han älskat med henne
han mindes men han visste att allt skulle bli bättre
inte nu men tiden läker faktiskt alla sår, när tiden är inne
det var nyckelordet, ingen trodde på detta faktum
men när tiden är inne så läks alla sår