Ellaaaah

Hon vaknade med ett ryck
satte sig käpprakt upp i sängen
hon undrade om madrömmarna ngnsin skulle sluta hemsöka henne
Var det int dags att låta henne gå vidare
hon hade ju gått igenom nog nu
räckte det int?
hela hennes liv hade rasat
hennes mamma hade lämnat henne förevigt
givit sig av mot livet efter detta
o hennes pappa och bror hade stängt in sej på sina rum för att int komma ut
hon kände sig mer ensam än ngnsin
hennes kompisar fanns där, det visste hon
men det var för jobbigt att ta emot allt medlidande just nu
de skulle snart tröttna när hon avböjde deras hjälp gång på gång
men allt hon ville var att sörja i ensamhet
o komma över det så fort som möjligt
hon visste att hon int skulle göra det om hon satt inne och ruttnade bort
men det kändes som om mamma var där om hon höll sig hemma
att hon var inne i köket och lagade mat
att hon satt inne på kontoret och jobbade
att hon bara var där
med den välbekanta, bekymrade rynkan hon ofta hade i pannan
det fanns int ord för hur mkt hon saknade mamma
mamma förstod sig på henne på ett sätt som ingen annan gjorde
men nu hade hon lämnat världen för ett annat öde
för att aldrig återvända
för att vara den ängeln hon egentligen alltid varit