Ellaaaah

Jag har bävat för det här inlägget enda sen lördagsnatt, dels för att jag vet att tårarna kommer rinna och dels för att mitt hjärta brister ännu en gång. Natten när vi kommit hem från Ullared var rent ut sagt en mardröm. Morfar kom utskyndandes från vårat hus direkt när vi kom hem och sa att stunden var kommen, min bästa vän skulle troligtvis ta sitt sista andetag den natten. Han låg precis innanför dörren när vi kom in, han kunde inte gå för benen kunde inte bära honom och han kämpade med varenda andetag. Mamma och Morfar fick bära honom in i vardagsrummet där vi lade honom på en filt. Jag minns faktiskt inte så mycket, alls känns som om det var en film, som om det inte hände mig. Jag kommer ihåg att jag satt och begravde mina fingrar i hans päls medan tårarna sprutade ner för kinderna. Jag lyssnade noga på hans tunga andetag ifall han skulle sluta andas. Jag satt där ett tag innan jag gick bort till datorn för att titta om det fanns en jourmottagning som var öppen, men det fanns ingen i närheten men jag skrev upp numret i fall det skulle bli värre. Nu i efterhand är jag dock glad att det inte blev något sjukhus, detta var bäst och fridfullast för honom. Helt plötsligt när jag satt där vid datorn så säger min bror att han slutade andas. Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till, jag grät hysteriskt och önskade att allt bara var en dröm och att jag skulle vakna upp i vilken sekund som helst. Men det var sant, han var borta. Jag fortfarande inte fattade det, jag väntar hela tiden på att han ska komma och flåsa mig i ansiktet, tigga mat när jag sitter och äter och komma springandes emot dörren när jag kommer hem och hälsa på mig. Jag vill att han ska vara i vägen när jag ser på tv och jag vill att han ska skälla så fort det går någon utanför, när han inte får som han vill eller när han vill gå ut. Jag vill allt det där tillbaka för allt är så jäkla tomt utan honom, jag är tom. Jag vill ha tillrättavisa honom när han gör något opassande, jag vill sucka när han stannar för hundrade gången och kissar när vi är ute, jag vill att han ska skälla när matskålen en tom. Det känns som om jag inte orkar allt här hemma utan dig, du fanns alltid där när jag behövde kramar eller tröst när jag var ledsen men nu finns du inte här längre. Jag vill att du ska veta att jag älskar dig massor och jag kommer sakna dig mer och mer för varje dag som går. Du bäst Mickey och jag vill att du ska veta det !