Ellaaaah

Jag fattar inte hur det kunde bli så här. Allt känns sjukt surrealistiskt, som om allt är en jäkla stor dröm för det känns helt enkelt omöjligt att du skulle kunna göra så här mot mig mot, mot oss! Jag är så jävla sårad och det gör så ont att veta att du har svikit mig så mycket och så många gånger så att det helt enkelt inte finns en chans att jag kan förlåta dej. Hur mycket jag än skulle vilja, nej föresten jag vill inte det för jag är så jäkla arg på dig. Hur kan du? Hur kan du tror att vi ska finnas där för dej när det bara passar dej? Tror du inte att vi har några känslor eller? jag vill inte att allt ska gå på dina villkor hela tiden men det är så det alltid är, vi ska finnas där för dig när du vill det och när det inte passar dej då skiter du bara i oss och lämnar oss utanför. Tror du att det är så jäkla kul att finnas där för dej sen då, när det passar dig? Nej det är det verkligen inte och det är slut med det nu. Du kan inte bara be mig att inte ringa, inte messa och inte försöka ta kontakt med dig och sedan tro att jag ska finnas där när du väl behagar dig att ringa, jag tror inte du fattar hur ont det gör när du säger så. Jag orkar inte bli sviken av dig igen, jag gör bara inte det. Jag oroar mig så jag håller på att bli sjuk just nu, du kan inte bara säga att det är något som har hänt och sen bara lämna mig utanför, jag vill så gärna... Men det spelar ingen roll nu, jag orkar inte med det mer! Det är slut på riktigt med det nu och jag tänker inte låta dig behandla mig så igen, aldrig mer!